Hashing är en process som använder en algoritm (t.ex. MD5, SHA-1 eller SHA-2) för att skapa en unik identifierare - en "hash" - för en fil på grundval av dess data. Två identiska filer kommer alltid att ha samma hash. På samma sätt kommer två olika filer alltid att ha olika hash, även om skillnaden mellan de två filerna är minimal. Hashingen av filer som anses göra intrång i upphovsrättsskyddat material kan läggas till i "svarta listor", som kan användas av molnlagringstjänster för att upptäcka, blockera och ta bort obehöriga filer.
Syftet med hashing är att identifiera olika kopior av samma digitala fil. Först används en algoritm för att tilldela en unik teckensträng, kallad "hash", till den digitala filen, och denna hash lagras i en hash-databas. En andra digital fil genomgår sedan samma hashing-process, och den resulterande hashen jämförs med den som redan finns lagrad i hash-databasen för att avgöra om filerna matchar varandra exakt.
Hashing används främst för att indexera innehåll, säkra lösenord, upptäcka skadliga filer som virus eller blockera olagligt innehåll, t.ex. främjande av terroristhandlingar eller utnyttjande av minderåriga. När det gäller upphovsrättsskyddat material används hashing för att identifiera, jämföra och förhindra uppladdning av digitalt innehåll som redan har tagits bort på grund av upphovsrättsintrång.
Det är svårt att ange specifika implementeringskrav för hashing eftersom det finns flera olika hashing-tekniker och algoritmer som kan användas och som alla kräver olika mycket beräkningskraft. De flesta hashing-metoder är kryptografiska (där två olika filer, även om de är mycket lika, kommer att ha helt olika hashar) men det finns också perceptuella hashing-metoder (där två nästan identiska filer, till exempel liknande bilder, kommer att ha liknande hashar). Med detta sagt är fördelen med hashing att den kan tillämpas på redan befintligt innehåll. Hashar kan delas och användas av alla olika parter som använder samma hashing-process och samma hashdatabas. Nackdelen är dock att hashing endast känner igen samma identiska fil, inte dess innehåll.
Hashing kräver begränsade investeringar eftersom det finns lösningar med öppen källkod. Eftersom hash-databaser bara lagrar en sträng med tecken i stället för hela filen kräver de dessutom mindre beräknings- och minnesresurser.